Vi hör ofta att kärlek är följden av en rad kemiska och fysiologiska reaktioner i hjärnan och kroppen, som startas vid åsynen av eller tanken på en viss person. Kärlek är till exempel när hjärtat slår snabbare till följd av frigörandet av adrenalin, när vi dras till en viss person på grund av frigörandet av dopamin, samtidigt som vi blir mer impulsiva på grund av ett försvagande av pannlobens kontrollfunktioner. Men det finns åtskilliga teorier om kärlek i både filosofihistorien och den moderna filosofin, som inte använder fysiologin som en utgångspunkt för att beskriva kärleken. Källa: Aspekt.nu